donotfallapart.blogg.se

Jag har varit på jobbresa i helgen med 80 kollegor från hela Sverige. Vi har bott på hotell, gått på utbildningar och själfallet ätit mycket mat. Av dessa 80 som befann sig på hotellet kanske jag känner ett 50tal. Att äta buffé med 30 personer jag aldrig träffat är precis samma sak som att drunka för mig. Som att ligga under vattenytan men inte riktigt som att vara död än. Men ser och hör allt som pågår över ytan men ingen av dom förstår att jag förstår. Allt man gör är det miljoner tankar bakom för man ser och läser av allas blickar och vet att man redan är dömd. På banketten på kvällen kunde jag inte få i mig någon efterrätt. Annars tycker jag att jag har skött mig exemplariskt i hegen. Jag har tillochmed varit duktig. En gång bröt jag ihop. En tidigare nära vän till mig tog mig undan och ville förklara för mig att hon finns som stöd för hon såg att jag mådde dåligt och hade det svårt. Jag snapade och viller bara därifrån. Det funkade inte. Hon kan inte komma, ett år efter att vi träffades senast och tro att hennes ord ska betyda något för mig längre. Jag ville slå henne, jag ville att hon skulle lida av en smärta som liknar den hon fick mig att falla igenom just dom sekunderna när hon förminskade mig. Jag klarade inte av att kolla på henne mer på hela helgen. När vi skulle ut till en bar på kvällen vände jag i kön för att jag inte ville vara där med henne. Jag skrek när hon försökte krama mig när det var kallt. Men bortsett från det har helgen gått bra. Riktiga och underbara vänner tog med mig till Subway under lunchen dagen efter så att jag skulle slippa tänka på hennes ord, se hennes blickar och äta samtidigt. Allt som allt har jag varit duktig, det tycker jag. Jag har drunknat två gånger och fallit en, men tagit mig upp till en bra nivå igen. Det gick bra, nu kan jag släppa ångesten för denna jobbresa och börja förbereda mig för nästa.